hallllåååååååå det va ju ett bra jävla tag sen sist?
Vet helt allvarligt inte varför jag har kvar den här bloggen eller varför jag ens skriver nu då den här bloggen enbart känns jobbig.
MEN den här bloggen har ändå varit min hjälp i flera års tid så det gör lite ont i mitt blogg-hjärta att radera allting. Kanske kommer jag att börja blogga igen, kanske inte. Jag har lovat många gånger att jag ska det men är alldeles för lat, för tråkigt liv och för omotiverad till att göra det!
Ja, det här kan ju varit det mest onödiga inlägget på länge, men jag ville bara visa av mig lite för er.
Att jag lever och mår bra och så.
På återseende, CIAO!
torsdag 7 februari 2013
söndag 18 november 2012
.jpg)
fredag 21 september 2012
lördag 15 september 2012
I mina drömmar är du alltid lika levande.
satans jävla drömmar som stör min sömn varenda natt.
Skönt och vakna kl 8 på en lärdagsmorgon och inte kunna somna om för det bara snurrar i huvet.
Skönt och vakna kl 8 på en lärdagsmorgon och inte kunna somna om för det bara snurrar i huvet.
lördag 8 september 2012
åttonde september.
I en månad har jag haft konstant ont i huvet.
Varje kväll kommer det smygandes och det finns ingenting som får smärtan att släppa.
Nu är det dags för ett läkarbesök, jag tar inget för givet längre och det är bättre att kolla en gång extra.
Annars då?
Jag tar en dag i taget och älskar min familj och pojkvän mer än mitt hjärta egentligen klarar av.
Jag är så otroligt tacksam att ha dom vid min sida i allt det här.
Jag besöker gravplatsen varje dag och uppdaterar min ängel om min vardag, jörgen och hur allting egentligen är kaos utan henne men att vi kämpar på.
Mitt i allting så finns det lycka.
Kärleken till min pojkvän och blivande sambo är oförklarlig.
Vi tapetserar lägenheten och flyttar in för fullt.
Calle jobbar sin uppsägningstid nu och om 23 dagar är vi sambos.
Jag försöker alltså, så gott det går.
Jag jobbar och sysselsätter mig så mycket som det går för att inte tänka så mycket.
Livet går, med det är som att att springa i den värsta motvinden man kan tänka sig, man springer och kämpar men det känns som att man inte kommer någonstans. Man står stilla.
Men jag springer på och jag försöker att ta mig framåt.
Varje kväll kommer det smygandes och det finns ingenting som får smärtan att släppa.
Nu är det dags för ett läkarbesök, jag tar inget för givet längre och det är bättre att kolla en gång extra.
Annars då?
Jag tar en dag i taget och älskar min familj och pojkvän mer än mitt hjärta egentligen klarar av.
Jag är så otroligt tacksam att ha dom vid min sida i allt det här.
Jag besöker gravplatsen varje dag och uppdaterar min ängel om min vardag, jörgen och hur allting egentligen är kaos utan henne men att vi kämpar på.
Mitt i allting så finns det lycka.
Kärleken till min pojkvän och blivande sambo är oförklarlig.
Vi tapetserar lägenheten och flyttar in för fullt.
Calle jobbar sin uppsägningstid nu och om 23 dagar är vi sambos.
Jag försöker alltså, så gott det går.
Jag jobbar och sysselsätter mig så mycket som det går för att inte tänka så mycket.
Livet går, med det är som att att springa i den värsta motvinden man kan tänka sig, man springer och kämpar men det känns som att man inte kommer någonstans. Man står stilla.
Men jag springer på och jag försöker att ta mig framåt.
tisdag 4 september 2012
sweet 16
Idag fyller min stjärna år.
Min älskade lilla skitunge blir 16år och jag hinner inte med alla åren som bara rusar förbi.
Nyss va hon ju 7 år, världens sötaste och busigaste unge som alltid hade massa tok på gång.
Nu är hon en decimeter längre än mig och det är jag som måste se upp till henne istället för tvärtom.
Lillasyster.
Du vet att jag alltid finns här för dig och jag hoppas att du en dag förstår att allt jag säger och gör det gör jag för dig. När jag säger ifrån vissa gånger eller när vi bråkar så är det inte för att vara elak, jag försöker bara hjälpa dig.
Jag älskar ju dig, av hela mitt hjärta och jag vill alltid ditt bästa.
Så grattis på födelsedagen och jag hoppas du har haft en fin dag. (med tanke på allt kaos hemma med strömavbrott och matlagning utomhus!)
Puss <3 p="p">
Min älskade lilla skitunge blir 16år och jag hinner inte med alla åren som bara rusar förbi.
Nyss va hon ju 7 år, världens sötaste och busigaste unge som alltid hade massa tok på gång.
Nu är hon en decimeter längre än mig och det är jag som måste se upp till henne istället för tvärtom.
Lillasyster.
Du vet att jag alltid finns här för dig och jag hoppas att du en dag förstår att allt jag säger och gör det gör jag för dig. När jag säger ifrån vissa gånger eller när vi bråkar så är det inte för att vara elak, jag försöker bara hjälpa dig.
Jag älskar ju dig, av hela mitt hjärta och jag vill alltid ditt bästa.
Så grattis på födelsedagen och jag hoppas du har haft en fin dag. (med tanke på allt kaos hemma med strömavbrott och matlagning utomhus!)
Puss <3 p="p">
tom.
Det finns ett sätt för mig att göra det hela lite lättare.
När jag inte har lusten att prata med nån om smärta och sorg så skriver jag det, och för er som känner att ni vill ta del av det så finner ni mina ord här.
För mig spelar det egentligen ingen roll om ni läser eller inte, jag gör det mest för mig själv.
tisdag 28 augusti 2012
måndag 27 augusti 2012
torsdag 16 augusti 2012
I lost you
Seems like it was yesterday
When I saw your face
If only I knew what I know today
I would hold you in my arms
I would take the pain away
Thank you for all you've done
Forgave all mine mistakes
There's nothing I wouldn't do
To hear your voice again
Sometimes I wanna call you
But I know you won't be there
Some days I feel broke inside
But I won't admit
Sometimes I just wanna hide
'Cause it's you I miss
And it's so hard to say goodbye
When it comes to this, ooh
There's nothing I wouldn't do
To have just one more chance
To look into your eyes
And see you looking back
If I had just one more day
I would tell you how much that I've missed you
Since you've been away
Ooh, it's dangerous
It's so out of line
To try and turn back time
saknaden ger aldrig med sig.
Jag vill skiva allt.
Jag vill få ur mig all smärta, all saknad, allt ont. Men det går inte.
Jag vill inte längre. Inte en sekund till.
Det är förjävla svårt att prata om nånting när det bara fanns en person som jag jag litade på till 100% och det bara va henne jag sa allt jag tänkte till. Hon finns inte längre.
Jag kan inte.
Det går inte.
Jag vill inte.
Jag önskar att jag kunde förstå.
Jag önskar att jag kunde vrida tillbaka tiden och förvarna.
Jag önskar att det fanns ett sätt för min människa att komma tillbaka till mig.
Jag kommer att måsta leva med tanken att mina barn aldrig kommer att få träffa deras 'moster', gudmor och deras mammas största stöd.
Jag kommer att måsta acceptera det förr eller senare.
Ingenting hjälper.
Stödet från världens bästa familj, den mest fantastiska pojkvän man kan tänka sig och underbara vänner hjälper lite, för en stund. Men så fort jag släpper koncentrationen på dom så flackar mina tankar iväg.
Jag vill kunna andas igen.
Jag vill kunna nämna ditt namn utan att det känns som knivhugg i hjärtat varje gång.
Jag vill kunna prata om dig utan att det tjocknar i halsen.
Du va du och jag va jag. Så olika men så fruktansvärt lika.
Anna och Hanna. Hanna och Anna.
Som helan och halvan, alltid tillsammans.
Det fanns inget vi inte klarade tillsammans, men utan varann så va vi chanslös.
Precis som jag är nu utan dig.
Chanslös.
Jag behöver dig, nu mer än nånsin.
Vänta på mig, fina ängel.
Jag saknar dig <3 p="p">
torsdag 2 augusti 2012
until death do us apart.
1 månad av oändlig saknad.
1 månad av tomhet och längtan.
1 månad utan dig vid min sida och för var dag så gör det lite ondare.
Jag saknar dig, så förbannat mycket.
älskade frugan, du är fortfarande allt.
<3 nbsp="nbsp">
1 månad av tomhet och längtan.
1 månad utan dig vid min sida och för var dag så gör det lite ondare.
Jag saknar dig, så förbannat mycket.
älskade frugan, du är fortfarande allt.
<3 nbsp="nbsp">
onsdag 18 juli 2012
tisdag 17 juli 2012
tisdag 10 juli 2012
Att överleva i sorg.
Att inte ha ork till nånting, inte kunna visa hur jag egentligen mår för jag orkar inte all tröst och uppmärksamhet. Jag går hellre sönder inuti än att visa mig svag. Jag är en väldigt känslosam person och gråter ofta offentligt, men inte nu. Det är för mycket och för jobbigt för att orka med.
Jag orkar inte tänka, känna eller leva. Ingenting är som det ska. Kom tillbaka.
Att förlora sin bästa vän är som att bli handikappad. Min kropp är hel men mina ben orkar inte längre bära mig. Förlamad. Jag gråter bara i min ensamhet för jag vill visa mig stark. Jag gråter mig till sömns och drömmer om dig varje natt, drömmer att du fortfarande finns här, vid liv, frisk och glad som vanligt. Men sen vaknar jag och är åter tillbaka till den här mardrömmen där du inte finns.
Om jag kunde så skulle jag sova mig igenom hela dagarna för att vara i min dröm värld där du lever.
Under hela vår vänskap har jag sagt att jag inte fungerar utan dig, att om du dör så följer jag efter. Jag trodde väl aldrig att den dagen faktiskt skulle komma. Jag hade rätt, jag fungerar inte utan dig. Men jag följer inte efter. Jag tänker leva, för dig, för jag vet att det är det du vill.
En vecka har gått sen jag fick samtalet. 7 dagar av sorg och det blir bara värre, hur ska det här gå?
Det va inte det här vi hade planerat. Vi skulle ju bli gamla tillsammans, du,jag och våra karlar.
Mina tårkanaler har varit uttorkade i 5 dagar men ikväll öppnades dammluckorna igen. Jag vet att om jag börjar gråta så kan jag inte sluta, och jag har legat oavbrutet i 4 timmar. Svag.
Hur ska jag gå vidare, hur lever man utan sin bästa vän?
Att ha ont i varje millimeter av kroppen, vara alldeles tom och inte veta vad jag ska göra och att alltid ha gråten i halsen av saknad efter dig är snart outhärdligt. Plågsamt.
Du har så otroligt många fina människor här som älskar dig och saknar dig och jag gör allt för att stötta dom även fast jag själv är helt trasig. Men för dig tänker jag försöka att vara stark.
Vårat sista möte var fint, otroligt bra.
Det va midsommar dagen och du och Jörgen kom ner till mig och Calle till Gäddede. Vi hade dagen innan varit i Blåsjön och haft en bra midsommar kväll. Vi ville hitta på nånting och göra men visste inte vad. Du ville fiska men ingen annan va så sugen på det men tillslut fick du din vilja igenom så vi drog på oss kläder och vandrade ner och fiskade, men såklart fick vi ingen fisk så vi gick tillbaka. Senare satt vi i lusthuset och vi fyra plus mina svärisar satt och pratade om hur mycket vi tyckte om varandra och hur underbart det skulle bli när vi skulle flytta till strömsund och vi skulle ha varandra så nära.
När ni åkte hem så tog vi varandra i handen och jag sa,- När vi flyttat så får du komma och dricka kaffe med mig (eftersom ingen av våra män är kaffedrickare) Och du svarade,- vi ska dricka kaffe varje kväll. Sen kramade du och gav mig en puss på handen och sa vi ses snart igen.
Och det gör vi, vi ses snart och då ska vi dricka kaffe och äta bullar tills vi storknar.
Kom tillbaka min vackra ängel, du hör hemma här på jorden hos mig, din fästman och din familj släkt och vänner. Det är så orättvist, du som alltid ville alla så väl, aldrig va ute efter att såra någon. Kunde dom inte ha tagit någon annan.
Jag kommer inte att sluta kämpa, jag gör det här för dig. För jag älskar dig av hela mitt hjärta och själ och det kan ingen ta ifrån mig.
Tills vi ses igen, sovgott världens vackraste <3
Jag orkar inte tänka, känna eller leva. Ingenting är som det ska. Kom tillbaka.
Att förlora sin bästa vän är som att bli handikappad. Min kropp är hel men mina ben orkar inte längre bära mig. Förlamad. Jag gråter bara i min ensamhet för jag vill visa mig stark. Jag gråter mig till sömns och drömmer om dig varje natt, drömmer att du fortfarande finns här, vid liv, frisk och glad som vanligt. Men sen vaknar jag och är åter tillbaka till den här mardrömmen där du inte finns.
Om jag kunde så skulle jag sova mig igenom hela dagarna för att vara i min dröm värld där du lever.
Under hela vår vänskap har jag sagt att jag inte fungerar utan dig, att om du dör så följer jag efter. Jag trodde väl aldrig att den dagen faktiskt skulle komma. Jag hade rätt, jag fungerar inte utan dig. Men jag följer inte efter. Jag tänker leva, för dig, för jag vet att det är det du vill.
En vecka har gått sen jag fick samtalet. 7 dagar av sorg och det blir bara värre, hur ska det här gå?
Det va inte det här vi hade planerat. Vi skulle ju bli gamla tillsammans, du,jag och våra karlar.
Mina tårkanaler har varit uttorkade i 5 dagar men ikväll öppnades dammluckorna igen. Jag vet att om jag börjar gråta så kan jag inte sluta, och jag har legat oavbrutet i 4 timmar. Svag.
Hur ska jag gå vidare, hur lever man utan sin bästa vän?
Att ha ont i varje millimeter av kroppen, vara alldeles tom och inte veta vad jag ska göra och att alltid ha gråten i halsen av saknad efter dig är snart outhärdligt. Plågsamt.
Du har så otroligt många fina människor här som älskar dig och saknar dig och jag gör allt för att stötta dom även fast jag själv är helt trasig. Men för dig tänker jag försöka att vara stark.
Vårat sista möte var fint, otroligt bra.
Det va midsommar dagen och du och Jörgen kom ner till mig och Calle till Gäddede. Vi hade dagen innan varit i Blåsjön och haft en bra midsommar kväll. Vi ville hitta på nånting och göra men visste inte vad. Du ville fiska men ingen annan va så sugen på det men tillslut fick du din vilja igenom så vi drog på oss kläder och vandrade ner och fiskade, men såklart fick vi ingen fisk så vi gick tillbaka. Senare satt vi i lusthuset och vi fyra plus mina svärisar satt och pratade om hur mycket vi tyckte om varandra och hur underbart det skulle bli när vi skulle flytta till strömsund och vi skulle ha varandra så nära.
När ni åkte hem så tog vi varandra i handen och jag sa,- När vi flyttat så får du komma och dricka kaffe med mig (eftersom ingen av våra män är kaffedrickare) Och du svarade,- vi ska dricka kaffe varje kväll. Sen kramade du och gav mig en puss på handen och sa vi ses snart igen.
Och det gör vi, vi ses snart och då ska vi dricka kaffe och äta bullar tills vi storknar.
Kom tillbaka min vackra ängel, du hör hemma här på jorden hos mig, din fästman och din familj släkt och vänner. Det är så orättvist, du som alltid ville alla så väl, aldrig va ute efter att såra någon. Kunde dom inte ha tagit någon annan.
Jag kommer inte att sluta kämpa, jag gör det här för dig. För jag älskar dig av hela mitt hjärta och själ och det kan ingen ta ifrån mig.
Tills vi ses igen, sovgott världens vackraste <3
måndag 25 juni 2012
tisdag 5 juni 2012
Tack och adjö.
i 180 st avsnitt har dessa fyra fruar gjort mina tisdags kvällar.
Många tårar har runnit ned för min kind och det har känns som om man är en i gänget på Wisteria Lane.
Nu är det över, slut, finito.
Jag kan bara tacka. Tacka för en fantastisk underbar tv-serie som förgyllt mina kvällar i flera års tid. <3
Många tårar har runnit ned för min kind och det har känns som om man är en i gänget på Wisteria Lane.
Nu är det över, slut, finito.
Jag kan bara tacka. Tacka för en fantastisk underbar tv-serie som förgyllt mina kvällar i flera års tid. <3
Framtiden
Kollar på massa bebiskläder och det knyter sig i magen efter längtan. Snälla snälla låt åren (vet man ju aldrig dock!) gå fort så det snart också kan få vara våran tur att berätta den stora nyheten!
torsdag 31 maj 2012
nattuggla
'gäspar så jag håller på att kväva mig själv, trött? Nej inte alls.'
Så löd min fb status nyss. Frågan är bara, varför sover jag inte?
Så löd min fb status nyss. Frågan är bara, varför sover jag inte?
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)