Livet på en pinne

Det är farligt när jag har för lite att göra för då  sätter jag mig ner och funderar över livet.

Ikväll har jag suttit och fundilerat i min ensamhet hur allt har gått till egentligen.

Något jag inte riktigt kan få in i min hjärna är hur tusan människan kom till? Jaja, gud skapade adam och gjorde sedan eva med ett av adams revben blablabla. Men jag tvivlar på att det gick till så, hur i hela friden kom vi till? Jag ska inte säga att jag inte tror på gud för nog tror jag att det finns nån däruppe. Men om gud kunde göra så stora verk som människan varför är det då fortfarande flera tusen stackars människor som svälter ihjäl varje dag. Jag tror att allt händer med en mening men kan inte tro att det här fanns med i guds planer när han skapade människa. Jag tror inte att gud skapade människan för att sedan ca 8 miljoner år senare se hur flera miljoner människor lider och sliter för sitt liv varje dag. Om han har så mycket makt borde han väl kunna göra något. Betyder det här att gud har blivit lite lat dom senaste århundradena eller finns han helt enkelt inte? 

Ja vem vet, inte jag i alla fall men oavsett hur mycket som sägs i historieböckerna och i biblarna så kommer vi aldrig någonsin att få veta hur allt startade, det finns inget som kan bevisa varenda lite sak genom tiden. 

Men jag funderar också på varför, varför finns vi? Vad fasen gör vi för nytta, varför skapades vi? Låg det en tanke bakom allting, är vi här av någon anledning eller hände det bara? 

Och vad händer när man dör? Jag kan helt ärligt säga att jag är livrädd för att dö. Eller, jag är inte rädd för att dö jag är rädd för att allt bara ska ta slut. Jag vill gärna tro att man återföds som någonting och kan få vara där med sina nära och kära fast i en annan skepnad. Men tänk om det verkligen bara tar slut, det blir bara svart och så finns man inte längre. 

Men som jag sa så tror jag att allting händer av en orsak. Jag tror att allting är förutbestämt och när nånting händer, oavsett om det är bra eller dåligt så var det meningen. 

Jag tror inte på slumpen, jag tror på ödet.

Jag skulle kunna skriva och tänka flera flera timmar men jag skulle inte komma någonstans alls med de, jag skulle inte få mer svar än jag hade innan, bara definitivt mer frågor.