Min lilla syster heter Ida och hon är 14 år och går alltså i åttan.
Vi är typiska vanliga systrar som det skiljer några år emellan. Vi bråkar sjutton gånger om dagen. Hon lånar min kläder, hon blir jätte sur om hon inte får låna något men oftast bara några minuter tills hon sen kommer inspringande i rummet och ska berätta något roligt. Hon är i den åldern då hon börjar träffa och vara med killar och det har jag väldigt svårt för, för hon är ju trots allt min lilla syster och kommer alltid för mig vara sju år. Hon gör nästan jämt likadant som mig (haha) jag är hennes idol! (okej lite önskedrömmande va det väl) men hon gör faktisk många saker så som jag skulle gjort.
Enligt mig är hon världens finaste syster och hur mycket vi än bråkar och kan tycka illa om varandra så är hon min syster och jag älskar henne.
Min storebror heter Håkan och han är 20 år (fyller 21 snart) han har nu flyttat ifrån mig och bosatt sig i gäddede där han jobbar åt ett byggföretag som heter RL.
Han är en sån där bror som många önskar att dom hade, vi har aldrig under våra arton år tillsammans bråkat speciellt mycket. Visst okej när vi va små bråkade vi men inte så där som dom flesta bråkar. Jag har alltid sett upp till Håkan och han har alltid på något sätt varit min idol. När vi va små och va här hemma hos momma på dagarna så gjorde jag alltid precis som han gjorde. La han sig på soffan så la jag mig bredvid han, gick han ut så gick jag alldeles bakom, sa han eller gjorde han något roligt så sa jag eller gjorde samma sak.
Och jag tror att det sitter i lite än idag faktiskt. Vi lyssnar på samma musik (oftast, jag lyssnar ju även på "Dagen" musik ibland och det gör absolut inte han) vi tittar på samma TV program, vi har samma humor och vi har alltid roligt tillsammans.
Vi har alltid varit väldigt nära så det är jobbigt nu när jag bara träffar han på helgerna och då är han oftast inte hemma heller..
Han är en väldigt beskyddande bror och så fort jag ska ut eller göra något så måste han alltid ha koll på att jag mår bra. Ibland kan det va lite jobbigt när han kan ringa 10 gånger men jag vet att han bara vill mitt bästa.
Han är en på miljonen och jag är en stolt lillasyster till honom, och jag älskar han.
Min andra storebror heter Henrik och han är 25 år (fyller snart 26).
Han är min halv bror, han är alltså bara min pappas son från ett tidigare förhållande men han var bara ett år när pappa träffade mamma så min mamma har alltid varit i hans liv.
Han bor i lägenhet och flyttade hemifrån för cirkus 8 år sedan. Jag träffar han inte så speciellt ofta för han är näst intill omöjlig att få tag på. Men han kommer hem på middag ibland och så och han kommer självklart hit över jul och firar den med oss som vanligt :)
Han är en naturbegåvning på datorer. Jag lovar han kan precis allting om dom och det är så lättsamt om nånting krånglar, då är det bara frakta dit den och han fixar problemet på ett kick.
När jag va liten så gaddade Henrik och Håkan alltid ihop sig och lurade mig konstant. Och om vi spelade något spel så sa dom att jag hade förlorat (när jag i egentligen vunnit) och jag, som va 2,5 år yngre än Håkan och 8 år yngre än Henrik gick ju på allt och trodde ju att dom förstås visste bäst och gick med på att jag faktiskt hade förlorat.
våran relation till varandra är lite speciell men jag vet att han finns där och jag älskar honom.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar