Rörigt

jag önskar jag kunde förklara, förklara allt som försigår i min skalle men risken finna att det inte finns någon som klarar av det. Jag vet också att jag inte kan få ur mig det jag vill. Jag har försökt, många gånger utan att ha lyckats. Jag vet inte hur jag ska bete mig längre för att kunna förklara hur jag tänker om vissa saker. Mitt liv är kaos. Det enda jag är säker på min framtid det är vem jag vill spendera den med men jag har ingen som helst aning om vart jag vill leva eller med vilket jobb jag vill ha. Ingen som helst jävla aning om hur jag ska bära mig åt för att få några svar. Hjärna och hjärtat jobbar så extremt hårt, speciellt när jag är ensam och inte gör något annat än att tänka. Jag måste hela tiden hålla mig sysselsatt för att inte bli tokig. Senaste veckorna har det dykt upp några otroliga erbjudanden till mig men det är för mycket och för svårt att kunna välja så istället lägger jag allt åt sidan och låtsas som om det aldrig hänt.
Det är för mycket nu, för mycket för att jag ska klara av. För mycket för att jag ska kunna kontrollera. För mycket för en människa att klara av.