it's a heartache

Varje dag (natt) vid den här tidpunkten frågar jag alltid mig själv, vad fasen gör jag uppe nu? Varje dag tänker jag att ikväll ska jag gå och lägga mig tidigt men likt förbannat sitter jag uppe till 3 varje natt. Och gör vaddå egentligen? Facebookar och håller calle vaken hela nätterna så han är dödstrött på jobbet dan efter... schysst tjej jag är!
Nej, det här går inte längre. Jag har ju börja märka av på min kropp att det inte funkar längre, mina matrutiner är värre än någonsin och min mage får ta den stora smällen! ständig smärta och magknip. Det enda som faktiskt blivit bättre är mitt hjärta, det slår inte längre 100,000 slag i sekunden och det känns inte längre som att det ska hoppa ur bröstet på mig och jag behöver inte längre sätta mig ner för att ta igen andan när jag fått ett anfall. Men, det är tack vare min fina kärlek som kom som en storm och ordnade upp mitt liv. Jag har mycket att tacka den pojken för och jag kan inte ens föreställa mig hur underbart resten av våra liv kommer bli när han redan nu gjort så pass mycket för mig under så kort tid. <3

Nej men nu ska jag kleta på lite lepsyl för hundrade gången idag och stänga igen dumburken och faktiskt sova!
See you later alligator.