Varnar känsliga läsare

Mitt liv är som en berg och dahlbana, ena dagen vet jag exakt vad det är jag vill göra med mitt liv och andra dagen har jag ingen som helst aning vad jag vill eller känner.
Senaste dagarna har mitt huvud varit som en tornado och alla möjliga tankar snurrar.
Men den tanke som ständigt återkommer är endå är det så här det ska va?
Är det så här det ska va när man blir vuxen? Ska man måsta känna sig tvingad att flytta hemifrån fast man egentligen vill vara nära mamma och pappa hela livet? att inte känna sig redo att lämna boet som har varit ens trygghet i över 19 år? Att inte känna sig redo att stå på egna ben? ska det va såhär?
Är det så här det ska va när man har tagit studenten, man förlorar alla kompisar. För ingen hör ju av sig till mig? nog för att jag inte är världens bästa på att höra av mig heller men lite kan man ju förvänta sig från sina vänner.
Är det såhär det känns att ha ett jobb må-fre varje vecka. vecka ut och vecka in? inga skollov, inga skolkdagar bara för att man inte orkar gå på skolan och anmäler sig 'sjuk' istället, men det går inte nu. nu har jag en 45 års lååång arbetstid framför mig och det finns inga bortförklaringar.

Är det såhär det ska kännas att bli vuxen? För i så fall är jag inte redo. Då vill jag krypa lite längre in i mitt bo och stanna där några år till tills jag känner mig redo.

Som sagt så vet jag ingenting längre.
Nu har jag semester från mitt jobb i en och en halv vecka och just nu är mitt enda mål på dagarna att klä på mig på morgonen (läs mitt i dagen) och det är oxå det enda som står på mitt schema i 4 dagar till!