Visst jag tyckte väl om killar i lågstadiet men det va aldrig kärlek.
Vi, jag och Ted träffades på höstterminen i sjuan, vi hade tyska lektionen tillsammans och efter några lektioner fick jag helt plötsligt ett sms av en kille jag absolut inte hade lagt märke till och inte visste vem det va, men den här killen hette Ted. Han adda mig på MSN och vi började prata och han gav mig väldigt, väldigt mycket komplimanger som jag nog va för ung för för att kunna ta åt mig av och verkligen förstå vad han mena. Kan kan nog säga att det va kärlek vid första ögonkastet för båda men jag insåg det inte då utan sa till han att jag ville ta det lugnt och lära känna han först. Detta ledde till att jag utnyttjade han ganska mycket, jag sa att jag tyckte om han men inte ville ta nästa steg så han väntade och väntade. Det gick ett år och i höstterminen i åttan var vi mycket goda vänner men det va inget mer än så. Han tyckte om mig men jag ville bara vara vänner. Sen så träffade jag en annan kille och till jul samma år blev vi ett par, men inte långt efter så tog det slut. Ted fanns alltid där och stöttade mig om jag ville prata, han va aldrig svartsjuk eller ja inte något han visade han va bara glad för min skull. sommaren mellan åttan och nian blev jag och den där andra killen tillsammans igen. Och Ted hittade en tjej. Jag betedde mig som ett svin mot min kille (som jag inte förstod då men som jag har sjukt dåligt samvete för idag) Så jag gjorde slut och började sakta men säkert att förstå att det va Ted jag älskade och har gillat sen första gången vi pratade. Men han hade ju tjej och jag kunde bara vara glad för hans skull och vara hans vän. I början på vår terminen i nian gjorde han slut med sin tjej och jag hade min chans men det va för sent. För han blev sedan tillsammans med min nuvarande allra bästa vän. vi va vänner då också men absolut inte som nu! en månad senare gjorde dom slut och jag visste inte riktigt hur jag skulle reagera. Jag älskade ted men jag ville inte svika min vän. Men vi blev ovänner, och detta är inget jag tänker berätta jag säger bara att vi blev ovänner och jag kände att då tar jag steget med Ted.
Han hade väntat på mig sedan första dagarna i sjuan och fick mig nästan tre år senare.
Det pirrar lika mycket om inte mer i magen nu som då.
Dagen vi blev tillsammans glömmer jag nog aldrig, jag väljer att inte berätta något från den dagen för det håller jag för mig själv :) men dagen började fruktansvärt och hjärtkrossande men slutade helt underbart.
Detta var den 28 april 2008, två år 7 månader sedan. Vi är nu mera förlovade och vill leva resten av våra liv tillsammans.
Min fina prins
Jag kan även säga att det inte tog mer än några månader innan jag och min vän blev vänner igen och vänskapsbandet har aldrig varit starkare mellan oss som det är nu och som det har varit sedan dess, Jag älskar dig!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar