tisdag 30 november 2010
Dag 08. Ett ögonblick
Oj den här va svår, jag har inte direkt något sånt där ögonblick som sitter fast i huvudet på mig men.. ja, nej det går inte.. kommer inte på någonting överhuvud taget som går att få till ett inlägg av.. Nu tror ni säkert att det inte händer något speciellt roligt i mitt liv men så är det verkligen inte. Jag kommer helt enkelt inte ihåg något super super speciellt just nu så jag får helt enkelt återkomma när jag kommer på det.
måndag 29 november 2010
Dag 07. Min bästa vän
Hur i hela friden ska jag kunna beskriva min bästa vän? Hon är ju så omänskligt fantastiskt bra..
Jag har flera mycket fina och fantastiska nära vänner men det finns en brud som förstår mig snäppet bättre än alla andra, som jag kan prata med om precis och då menar jag verkligen precis allt med, Vi har inte alltid samma åsikter men det det gör oss bara ännu bättre vänner.
Den här bruden heter Anna Olofsson.
Hon har räddat mig ur många, många situationer utan att hon egentligen inte vet om det, det räcker med att hon säger vad hon tycker så vet jag precis hur jag ska göra! Och nu menar jag inte att hon säger vad jag ska göra och jag gör det utan hon känner mig så pass bra så hon vet vad som är bäst för mig när jag själv inte ser det.
Utan den här människa skulle jag inte vara någonting, nada, niente, nothing, intet. fattar ni, INGENTING!!
Hon är min vän min bästa vän, min själsfrände, min andra halva.
Jag och Anna har inte alltid haft den bästa relationen med varandra.
I lågstadiet var jag ganska, okej jag va jätte dum med henne (FÖRLÅT) för att jag trodde att hon skulle ta min bästis ifrån mig så därför satte jag upp en gard. När hon kom för nära sa jag nåt dumt och hon blev ledsen. Jag var fruktansvärd jag vet! När vi kom upp på högstadiet var vi ovänner nästan hela sjuan. I åttan blev vi någorlunda vänner, vi brydde oss om varandra men det va inget mer med det. vi fortsatte att vara halv vänner fram tills vårterminen i nian när jag blev tillsammans med ted, för han va faktiskt hennes först. Vi hatade varandra så mycket som två människor bara kan hata varann! Men innerst inne visste vi egentligen inte varför. Sommarlovet mellan nian och ettan började vi små prata och det ledde till att vi förstod hur dum och töntig vi va. Så vi valde att lägga detta bakom oss och börja en ny vänskap, det var det bästa beslut jag någonsin gjort. När hösten närmade sig och det var dags att börja skolan igen. Första ring, en ny skolan, ny klass, nya kompisar. Jag fick då veta att Anna skulle gå samma linje som mig och att vi skulle gå samma klass i tre år. Jag va först lite skärrad för jag visste inte riktigt hur vi skulle klara oss när vi bråkat så mycket till och av tidigare. Men dagarna gick, månaderna gick och åren gick. vi har inte ens tjafsat minsta lilla sedan sista bråket. Detta var nu två och ett halvt år sedan. Och min kärlek för den här tjejen blir bara större och större för varje dag. Vi har varit bästa vänner i snart tre år och man kan inte önska sig en bättre vän, för hon är fulländad, hon har allt!
Anna, Jag älskar dig av hela mitt hjärta och ingen ska någonsin få ta din plats i mitt hjärta.
Du är allt en vän ska va, allt och lite till. Ibland blir jag lite förvånad över hur mycket hjärta och omtänksamhet en människa som du kan ha!
Nu och för alltid bästa vänner! <3
Men jag vill även nämna några fler fantastiska människor.
Ted - Tack för att du älskar mig <3
Emelie
Rosita
My
Pernilla
Elina
Elin
MalinJ
MalinA
Jag har flera mycket fina och fantastiska nära vänner men det finns en brud som förstår mig snäppet bättre än alla andra, som jag kan prata med om precis och då menar jag verkligen precis allt med, Vi har inte alltid samma åsikter men det det gör oss bara ännu bättre vänner.
Den här bruden heter Anna Olofsson.
Hon har räddat mig ur många, många situationer utan att hon egentligen inte vet om det, det räcker med att hon säger vad hon tycker så vet jag precis hur jag ska göra! Och nu menar jag inte att hon säger vad jag ska göra och jag gör det utan hon känner mig så pass bra så hon vet vad som är bäst för mig när jag själv inte ser det.
Utan den här människa skulle jag inte vara någonting, nada, niente, nothing, intet. fattar ni, INGENTING!!
Hon är min vän min bästa vän, min själsfrände, min andra halva.
Jag och Anna har inte alltid haft den bästa relationen med varandra.
I lågstadiet var jag ganska, okej jag va jätte dum med henne (FÖRLÅT) för att jag trodde att hon skulle ta min bästis ifrån mig så därför satte jag upp en gard. När hon kom för nära sa jag nåt dumt och hon blev ledsen. Jag var fruktansvärd jag vet! När vi kom upp på högstadiet var vi ovänner nästan hela sjuan. I åttan blev vi någorlunda vänner, vi brydde oss om varandra men det va inget mer med det. vi fortsatte att vara halv vänner fram tills vårterminen i nian när jag blev tillsammans med ted, för han va faktiskt hennes först. Vi hatade varandra så mycket som två människor bara kan hata varann! Men innerst inne visste vi egentligen inte varför. Sommarlovet mellan nian och ettan började vi små prata och det ledde till att vi förstod hur dum och töntig vi va. Så vi valde att lägga detta bakom oss och börja en ny vänskap, det var det bästa beslut jag någonsin gjort. När hösten närmade sig och det var dags att börja skolan igen. Första ring, en ny skolan, ny klass, nya kompisar. Jag fick då veta att Anna skulle gå samma linje som mig och att vi skulle gå samma klass i tre år. Jag va först lite skärrad för jag visste inte riktigt hur vi skulle klara oss när vi bråkat så mycket till och av tidigare. Men dagarna gick, månaderna gick och åren gick. vi har inte ens tjafsat minsta lilla sedan sista bråket. Detta var nu två och ett halvt år sedan. Och min kärlek för den här tjejen blir bara större och större för varje dag. Vi har varit bästa vänner i snart tre år och man kan inte önska sig en bättre vän, för hon är fulländad, hon har allt!
Anna, Jag älskar dig av hela mitt hjärta och ingen ska någonsin få ta din plats i mitt hjärta.
Du är allt en vän ska va, allt och lite till. Ibland blir jag lite förvånad över hur mycket hjärta och omtänksamhet en människa som du kan ha!
Nu och för alltid bästa vänner! <3
Men jag vill även nämna några fler fantastiska människor.
Ted - Tack för att du älskar mig <3
Emelie
Rosita
My
Pernilla
Elina
Elin
MalinJ
MalinA
söndag 28 november 2010
Dag 06. Min dag
Jag sov till 12:00 sedan satt jag vid datorn några timmar innan jag och mamma for och hämtade bror på ringarna och syster i tullingsås.
Sedan for vi hem och jag och syster började med vårat pepparkakshus. Det tog lite längre tid än planerat så vi satt från halv tre till nu typ. Det hade varit okej om resultatet hade blivit som ag ville mennne ja, det blev ju veeerkligen inte bra!
Men där har ni min dag , inte intressant för fem öre men det är ju söndag!
Resultatet får ni banne mig inte se!
Sedan for vi hem och jag och syster började med vårat pepparkakshus. Det tog lite längre tid än planerat så vi satt från halv tre till nu typ. Det hade varit okej om resultatet hade blivit som ag ville mennne ja, det blev ju veeerkligen inte bra!
Men där har ni min dag , inte intressant för fem öre men det är ju söndag!
Resultatet får ni banne mig inte se!
lördag 27 november 2010
Dag 05. Vad är kärlek?
Kärlek för mig är mina fina, fina vänner som är helt fantastiska.
Kärlek för mig är min älskade. Han gör mig till världens lyckligaste och när jag är med han kan jag kan va mig själv till 110% utan att bli dömd.
Mannen i mitt liv!
Kärlek för mig är min fantastiska familj. Min mamma, pappa, bröder och syster. Och mormor såklart hon har en stor del i mitt hjärta och hon har en stor inverkan på mitt liv.
fredag 26 november 2010
Dag 04. Det här åt jag idag
Ja det här måste nog va den tråkigaste och mest ointressantaste av alla dagar, och eftersom jag har för bråttom och vill äta fort så hann jag inte ta några kort.
Men here we go.
Frukost: Längtan macka med ost och ett glas mjölk.
Lunch: Kebab men ris och pitabröd med vitlöksdressing.
Middag: Köttfärs paj med sallad och aioli.
Sen har jag druckit en hel drös med kaffe också!
Men here we go.
Frukost: Längtan macka med ost och ett glas mjölk.
Lunch: Kebab men ris och pitabröd med vitlöksdressing.
Middag: Köttfärs paj med sallad och aioli.
Sen har jag druckit en hel drös med kaffe också!
torsdag 25 november 2010
Dag 03. Mina föräldrar
Idag ska jag berätta om mina föräldrar, om det inte hade varit så att ingen av dom vill ligga ute på internet och det respekterar jag!
Men jag kan nämna att min mamma heter Anneli. Hon är världens finaste, bästa, coolaste, tuffaste mest stresståligaste människa och mamma jag mött, ingen är som henne! Jag har lärt mig extremt mycket och jag önskar jag kunde ha hennes energi och stålnerver.
Min pappa heter Bengt-olov men sedan 20års åldern har kallats Fusse. Han är en helt fantastisk pappa som jag har lärt mig extremt mycket av och som alltid har tid för en.
Min pappa är min hjälte.
Jag har aldrig någonsin i mitt 18 årig liv skämts över mina föräldrar. Jag har aldrig tyckt att någonting dom gjort har varit pinsamt utan bara roligt. För det är så dom har uppfostrat mig, att inte skämmas över hur man är, så därför skäms inte jag över dom för att dom är dom.
Nu tänker jag inte berätta något mer om dom två mest fantastiska människorna i mitt liv utan respektera deras åsikter.
Jag värdesätter min familj mer än nånting annat och deras respekt är tusen gånger med värdefullt för mig än att ni ska få ha något att läsa om som egentligen inte betyder så speciellt mycket för er. Det är bara ren fakta. Men för mig är det så mycket mer.
Men jag kan nämna att min mamma heter Anneli. Hon är världens finaste, bästa, coolaste, tuffaste mest stresståligaste människa och mamma jag mött, ingen är som henne! Jag har lärt mig extremt mycket och jag önskar jag kunde ha hennes energi och stålnerver.
Min pappa heter Bengt-olov men sedan 20års åldern har kallats Fusse. Han är en helt fantastisk pappa som jag har lärt mig extremt mycket av och som alltid har tid för en.
Min pappa är min hjälte.
Jag har aldrig någonsin i mitt 18 årig liv skämts över mina föräldrar. Jag har aldrig tyckt att någonting dom gjort har varit pinsamt utan bara roligt. För det är så dom har uppfostrat mig, att inte skämmas över hur man är, så därför skäms inte jag över dom för att dom är dom.
Nu tänker jag inte berätta något mer om dom två mest fantastiska människorna i mitt liv utan respektera deras åsikter.
Jag värdesätter min familj mer än nånting annat och deras respekt är tusen gånger med värdefullt för mig än att ni ska få ha något att läsa om som egentligen inte betyder så speciellt mycket för er. Det är bara ren fakta. Men för mig är det så mycket mer.
onsdag 24 november 2010
Dag 02. Min första kärlek
Min första kärlek var faktiskt min nuvarande pojkvän.
Visst jag tyckte väl om killar i lågstadiet men det va aldrig kärlek.
Vi, jag och Ted träffades på höstterminen i sjuan, vi hade tyska lektionen tillsammans och efter några lektioner fick jag helt plötsligt ett sms av en kille jag absolut inte hade lagt märke till och inte visste vem det va, men den här killen hette Ted. Han adda mig på MSN och vi började prata och han gav mig väldigt, väldigt mycket komplimanger som jag nog va för ung för för att kunna ta åt mig av och verkligen förstå vad han mena. Kan kan nog säga att det va kärlek vid första ögonkastet för båda men jag insåg det inte då utan sa till han att jag ville ta det lugnt och lära känna han först. Detta ledde till att jag utnyttjade han ganska mycket, jag sa att jag tyckte om han men inte ville ta nästa steg så han väntade och väntade. Det gick ett år och i höstterminen i åttan var vi mycket goda vänner men det va inget mer än så. Han tyckte om mig men jag ville bara vara vänner. Sen så träffade jag en annan kille och till jul samma år blev vi ett par, men inte långt efter så tog det slut. Ted fanns alltid där och stöttade mig om jag ville prata, han va aldrig svartsjuk eller ja inte något han visade han va bara glad för min skull. sommaren mellan åttan och nian blev jag och den där andra killen tillsammans igen. Och Ted hittade en tjej. Jag betedde mig som ett svin mot min kille (som jag inte förstod då men som jag har sjukt dåligt samvete för idag) Så jag gjorde slut och började sakta men säkert att förstå att det va Ted jag älskade och har gillat sen första gången vi pratade. Men han hade ju tjej och jag kunde bara vara glad för hans skull och vara hans vän. I början på vår terminen i nian gjorde han slut med sin tjej och jag hade min chans men det va för sent. För han blev sedan tillsammans med min nuvarande allra bästa vän. vi va vänner då också men absolut inte som nu! en månad senare gjorde dom slut och jag visste inte riktigt hur jag skulle reagera. Jag älskade ted men jag ville inte svika min vän. Men vi blev ovänner, och detta är inget jag tänker berätta jag säger bara att vi blev ovänner och jag kände att då tar jag steget med Ted.
Han hade väntat på mig sedan första dagarna i sjuan och fick mig nästan tre år senare.
Det pirrar lika mycket om inte mer i magen nu som då.
Dagen vi blev tillsammans glömmer jag nog aldrig, jag väljer att inte berätta något från den dagen för det håller jag för mig själv :) men dagen började fruktansvärt och hjärtkrossande men slutade helt underbart.
Detta var den 28 april 2008, två år 7 månader sedan. Vi är nu mera förlovade och vill leva resten av våra liv tillsammans.
Min fina prins
Jag kan även säga att det inte tog mer än några månader innan jag och min vän blev vänner igen och vänskapsbandet har aldrig varit starkare mellan oss som det är nu och som det har varit sedan dess, Jag älskar dig!
Visst jag tyckte väl om killar i lågstadiet men det va aldrig kärlek.
Vi, jag och Ted träffades på höstterminen i sjuan, vi hade tyska lektionen tillsammans och efter några lektioner fick jag helt plötsligt ett sms av en kille jag absolut inte hade lagt märke till och inte visste vem det va, men den här killen hette Ted. Han adda mig på MSN och vi började prata och han gav mig väldigt, väldigt mycket komplimanger som jag nog va för ung för för att kunna ta åt mig av och verkligen förstå vad han mena. Kan kan nog säga att det va kärlek vid första ögonkastet för båda men jag insåg det inte då utan sa till han att jag ville ta det lugnt och lära känna han först. Detta ledde till att jag utnyttjade han ganska mycket, jag sa att jag tyckte om han men inte ville ta nästa steg så han väntade och väntade. Det gick ett år och i höstterminen i åttan var vi mycket goda vänner men det va inget mer än så. Han tyckte om mig men jag ville bara vara vänner. Sen så träffade jag en annan kille och till jul samma år blev vi ett par, men inte långt efter så tog det slut. Ted fanns alltid där och stöttade mig om jag ville prata, han va aldrig svartsjuk eller ja inte något han visade han va bara glad för min skull. sommaren mellan åttan och nian blev jag och den där andra killen tillsammans igen. Och Ted hittade en tjej. Jag betedde mig som ett svin mot min kille (som jag inte förstod då men som jag har sjukt dåligt samvete för idag) Så jag gjorde slut och började sakta men säkert att förstå att det va Ted jag älskade och har gillat sen första gången vi pratade. Men han hade ju tjej och jag kunde bara vara glad för hans skull och vara hans vän. I början på vår terminen i nian gjorde han slut med sin tjej och jag hade min chans men det va för sent. För han blev sedan tillsammans med min nuvarande allra bästa vän. vi va vänner då också men absolut inte som nu! en månad senare gjorde dom slut och jag visste inte riktigt hur jag skulle reagera. Jag älskade ted men jag ville inte svika min vän. Men vi blev ovänner, och detta är inget jag tänker berätta jag säger bara att vi blev ovänner och jag kände att då tar jag steget med Ted.
Han hade väntat på mig sedan första dagarna i sjuan och fick mig nästan tre år senare.
Det pirrar lika mycket om inte mer i magen nu som då.
Dagen vi blev tillsammans glömmer jag nog aldrig, jag väljer att inte berätta något från den dagen för det håller jag för mig själv :) men dagen började fruktansvärt och hjärtkrossande men slutade helt underbart.
Detta var den 28 april 2008, två år 7 månader sedan. Vi är nu mera förlovade och vill leva resten av våra liv tillsammans.
Min fina prins
Jag kan även säga att det inte tog mer än några månader innan jag och min vän blev vänner igen och vänskapsbandet har aldrig varit starkare mellan oss som det är nu och som det har varit sedan dess, Jag älskar dig!
tisdag 23 november 2010
Dag 01. Om mig
Namn, ålder, adress och sånt känns så oväsentligt och det säger inte så speciellt mycket om mig.
Men i alla fall så Heter jag Hanna är arton år och bor ute i den mörkaste köldhålan. går sista året på hjalmarströmerskolan hotell och restaurang linjen. Jag har några få fantastiska (Observera få!) vänner som jag skulle offra livet för och sen har jag även några mindre fantastiska vänner men som fortfarande betyder sjukt mycket!
Jag är en sån tjej som kommer tusen gånger bättre överens med killar än med tjejer så det resulterar i att jag har ganska många ovänner. Eller nej, inte ovänner men mååånga brudar som inte tål mig för den jag är och då vill jag helt enkelt inte ha nåt med dom att göra.
I övrigt är jag en ganska förvirrad tjej som inte alltid vet vad hon håller på med. Försöker alltid att vara glad och positiv och inte alltid säga vad jag tycker till folk för då skulle jag nog inte ha många vänner kvar haha men ibland rinner bägaren över och då, i värsta fall blir jag ett vulkan utbrott. Oftast får jag dom här utbrotten vid fel tillfällen och låter det till 80% gå ut över dom jag älskar allra mest.
Dåliga vanor har jag massvis av.
Jag jämför mig själv väldigt mycket med alla andra, jag undrar ofta varför jag ser ut som jag gör när jag skulle vilja ha hennes hår, hennes tänder, hennes rumpa osv. Men jag börjar sakta men säkert inse att alla tjejer är likadana och att dom där sakerna som jag vill välja bort med mig själv är faktiskt dom saker som gör mig till den jag är.
Jag är också väldigt, väldigt svartsjuk av mig. Men detta är något jag inte visar.
Jag blir sjuuukt ledsen när mina närmaste vänner pratar med nån annan för då tror jag att dom ska välja bort mig. Och jag ska inte ens ta upp min flickvännesvartsjuka för den är nästan sjuklig. Jag ska inte säga mer än att jag går sönder lite varje gång min boyfriend pratar med nån annan tjej (som jag inte känner eller har något emot) och detta är inte för att jag inte litar på honom för det gör jag, till 110%! men jag litar inte på folket omkring honom. Men, som sagt det här är inte något som jag visar.
En annan sak är att jag klarar inte av att lämna kvar mat på tallriken. Vilket resulterar i att jag oftast äter sjukt mycket mer än jag orkar. Detta leder ibland till ångest och nu på senare tiden noll kondition, hmm kanske dax att börja träna igen?
Sedan har jag även några beroenden.
Jag måste! smeta på några lager lepsyl varje kväll innan jag ska sova för annars kan jag inte sova och får panik.
jag måste även borsta tänderna viss lång tid innan jag kan sluta. Vi ha eldtandborste och den låter när man borstat i 2 minuter. Resten av min familj slutar oftast vid 2 minuter även fast det kanske inte är rent överallt men jag kan stå upp till 5 minuter och gnugga på för att jag tror inte att det blir rent.
Största delen av min fritid spenderar jag framför datorn men musik i högtalarna och facebook och andra bloggar på skärmen.
Tv'n tar också upp en väldig tid. Jag följer nog ett tiotal olika serier och dör om jag missar några avsnitt. När det inte finns något att se stoppar jag gärna i en bra film.
Jag ägnar också väldigt mycket tid till min familj, för dom är dom allra bästa!
Oj vad mycket det fanns och berätta. Skulle nog kunna hålla på hur länge som helst men detta får räcka.
Men i alla fall så Heter jag Hanna är arton år och bor ute i den mörkaste köldhålan. går sista året på hjalmarströmerskolan hotell och restaurang linjen. Jag har några få fantastiska (Observera få!) vänner som jag skulle offra livet för och sen har jag även några mindre fantastiska vänner men som fortfarande betyder sjukt mycket!
Jag är en sån tjej som kommer tusen gånger bättre överens med killar än med tjejer så det resulterar i att jag har ganska många ovänner. Eller nej, inte ovänner men mååånga brudar som inte tål mig för den jag är och då vill jag helt enkelt inte ha nåt med dom att göra.
I övrigt är jag en ganska förvirrad tjej som inte alltid vet vad hon håller på med. Försöker alltid att vara glad och positiv och inte alltid säga vad jag tycker till folk för då skulle jag nog inte ha många vänner kvar haha men ibland rinner bägaren över och då, i värsta fall blir jag ett vulkan utbrott. Oftast får jag dom här utbrotten vid fel tillfällen och låter det till 80% gå ut över dom jag älskar allra mest.
Dåliga vanor har jag massvis av.
Jag jämför mig själv väldigt mycket med alla andra, jag undrar ofta varför jag ser ut som jag gör när jag skulle vilja ha hennes hår, hennes tänder, hennes rumpa osv. Men jag börjar sakta men säkert inse att alla tjejer är likadana och att dom där sakerna som jag vill välja bort med mig själv är faktiskt dom saker som gör mig till den jag är.
Jag är också väldigt, väldigt svartsjuk av mig. Men detta är något jag inte visar.
Jag blir sjuuukt ledsen när mina närmaste vänner pratar med nån annan för då tror jag att dom ska välja bort mig. Och jag ska inte ens ta upp min flickvännesvartsjuka för den är nästan sjuklig. Jag ska inte säga mer än att jag går sönder lite varje gång min boyfriend pratar med nån annan tjej (som jag inte känner eller har något emot) och detta är inte för att jag inte litar på honom för det gör jag, till 110%! men jag litar inte på folket omkring honom. Men, som sagt det här är inte något som jag visar.
En annan sak är att jag klarar inte av att lämna kvar mat på tallriken. Vilket resulterar i att jag oftast äter sjukt mycket mer än jag orkar. Detta leder ibland till ångest och nu på senare tiden noll kondition, hmm kanske dax att börja träna igen?
Sedan har jag även några beroenden.
Jag måste! smeta på några lager lepsyl varje kväll innan jag ska sova för annars kan jag inte sova och får panik.
jag måste även borsta tänderna viss lång tid innan jag kan sluta. Vi ha eldtandborste och den låter när man borstat i 2 minuter. Resten av min familj slutar oftast vid 2 minuter även fast det kanske inte är rent överallt men jag kan stå upp till 5 minuter och gnugga på för att jag tror inte att det blir rent.
Största delen av min fritid spenderar jag framför datorn men musik i högtalarna och facebook och andra bloggar på skärmen.
Tv'n tar också upp en väldig tid. Jag följer nog ett tiotal olika serier och dör om jag missar några avsnitt. När det inte finns något att se stoppar jag gärna i en bra film.
Jag ägnar också väldigt mycket tid till min familj, för dom är dom allra bästa!
Oj vad mycket det fanns och berätta. Skulle nog kunna hålla på hur länge som helst men detta får räcka.
måndag 22 november 2010
Let's do it!
Okej, jag gör väl som alla andra coola bloggare då!
Det här kan bli spännande..
Dag 01 – Om mig
Dag 02 – Min första kärlek
Dag 03 – Mina föräldrar
Dag 04 – Det här åt jag i dag
Dag 05 – Vad är kärlek?
Dag 06 – Min dag
Dag 07 – Min bästa vän
Dag 08 – Ett ögonblick
Dag 09 – Min tro
Dag 10 – Det här hade jag på mig i dag
Dag 11 – Mina syskon
Dag 12 – I min handväska
Dag 13 – Den här veckan
Dag 14 – Vad hade jag på mig i dag?
Dag 15 – Mina drömmar
Dag 16 – Min första kyss
Dag 17 – Mitt favoritminne
Dag 18 – Min favoritfödelsedag
Dag 19 – Detta ångrar jag
Dag 20 – Den här månaden
Dag 21 – Ett annat ögonblick
Dag 22 – Det här upprör mig
Dag 23 – Det här får mig att må bättre
Dag 24 – Det här får mig att gråta
Dag 25 – En första
Dag 26 – Mina rädslor
Dag 27 – Min favoritplats
Dag 28 – Det här saknar jag
Dag 29 – Mina ambitioner
Dag 30 – Ett sista ögonblick
Det här kan bli spännande..
Dag 01 – Om mig
Dag 02 – Min första kärlek
Dag 03 – Mina föräldrar
Dag 04 – Det här åt jag i dag
Dag 05 – Vad är kärlek?
Dag 06 – Min dag
Dag 07 – Min bästa vän
Dag 08 – Ett ögonblick
Dag 09 – Min tro
Dag 10 – Det här hade jag på mig i dag
Dag 11 – Mina syskon
Dag 12 – I min handväska
Dag 13 – Den här veckan
Dag 14 – Vad hade jag på mig i dag?
Dag 15 – Mina drömmar
Dag 16 – Min första kyss
Dag 17 – Mitt favoritminne
Dag 18 – Min favoritfödelsedag
Dag 19 – Detta ångrar jag
Dag 20 – Den här månaden
Dag 21 – Ett annat ögonblick
Dag 22 – Det här upprör mig
Dag 23 – Det här får mig att må bättre
Dag 24 – Det här får mig att gråta
Dag 25 – En första
Dag 26 – Mina rädslor
Dag 27 – Min favoritplats
Dag 28 – Det här saknar jag
Dag 29 – Mina ambitioner
Dag 30 – Ett sista ögonblick
torsdag 18 november 2010
onsdag 17 november 2010
måndag 1 november 2010
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)