Kärlek

Tack och återigen tack för allt du gör för mig. <3

My heart will always belong to you.

 

Min fru <3

Att överleva i sorg.

Att inte ha ork till nånting, inte kunna visa hur jag egentligen mår för jag orkar inte all tröst och uppmärksamhet. Jag går hellre sönder inuti än att visa mig svag. Jag är en väldigt känslosam person och gråter ofta offentligt, men inte nu. Det är för mycket och för jobbigt för att orka med.
Jag orkar inte tänka, känna eller leva. Ingenting är som det ska. Kom tillbaka.
Att förlora sin bästa vän är som att bli handikappad. Min kropp är hel men mina ben orkar inte längre bära mig. Förlamad. Jag gråter bara i min ensamhet för jag vill visa mig stark. Jag gråter mig till sömns och drömmer om dig varje natt, drömmer att du fortfarande finns här, vid liv, frisk och glad som vanligt. Men sen vaknar jag och är åter tillbaka till den här mardrömmen där du inte finns.
Om jag kunde så skulle jag sova mig igenom hela dagarna för att vara i min dröm värld där du lever.
Under hela vår vänskap har jag sagt att jag inte fungerar utan dig, att om du dör så följer jag efter. Jag trodde väl aldrig att den dagen faktiskt skulle komma. Jag hade rätt, jag fungerar inte utan dig. Men jag följer inte efter. Jag tänker leva, för dig, för jag vet att det är det du vill.
En vecka har gått sen jag fick samtalet. 7 dagar av sorg och det blir bara värre, hur ska det här gå?
Det va inte det här vi hade planerat. Vi skulle ju bli gamla tillsammans, du,jag och våra karlar.
Mina tårkanaler har varit uttorkade i 5 dagar men ikväll öppnades dammluckorna igen. Jag vet att om jag börjar gråta så kan jag inte sluta, och jag har legat oavbrutet i 4 timmar. Svag.
Hur ska jag gå vidare, hur lever man utan sin bästa vän?
Att ha ont i varje millimeter av kroppen, vara alldeles tom och inte veta vad jag ska göra och att alltid ha gråten i halsen av saknad efter dig är snart outhärdligt. Plågsamt.
Du har så otroligt många fina människor här som älskar dig och saknar dig och jag gör allt för att stötta dom även fast jag själv är helt trasig. Men för dig tänker jag försöka att vara stark. 


Vårat sista möte var fint, otroligt bra.
Det va midsommar dagen och du och Jörgen kom ner till mig och Calle till Gäddede. Vi hade dagen innan varit i Blåsjön och haft en bra midsommar kväll. Vi ville hitta på nånting och göra men visste inte vad. Du ville fiska men ingen annan va så sugen på det men tillslut fick du din vilja igenom så vi drog på oss kläder och vandrade ner och fiskade, men såklart fick vi ingen fisk så vi gick tillbaka. Senare satt vi i lusthuset och vi fyra plus mina svärisar satt och pratade om hur mycket vi tyckte om varandra och hur underbart det skulle bli när vi skulle flytta till strömsund och vi skulle ha varandra så nära.
När ni åkte hem så tog vi varandra i handen och jag sa,- När vi flyttat så får du komma och dricka kaffe med mig (eftersom ingen av våra män är kaffedrickare) Och du svarade,- vi ska dricka kaffe varje kväll. Sen kramade du och gav mig en puss på handen och sa vi ses snart igen.
Och det gör vi, vi ses snart och då ska vi dricka kaffe och äta bullar tills vi storknar.

Kom tillbaka min vackra ängel, du hör hemma här på jorden hos mig, din fästman och din familj släkt och vänner. Det är så orättvist, du som alltid ville alla så väl, aldrig va ute efter att såra någon. Kunde dom inte ha tagit någon annan. 
Jag kommer inte att sluta kämpa, jag gör det här för dig. För jag älskar dig av hela mitt hjärta och själ och det kan ingen ta ifrån mig.
Tills vi ses igen, sovgott världens vackraste <3